xendra

Sitter här ute och lyssnar på stiftelsen.
Härligt att sitta ute när det börjar mörkna lyssna på det som känns rätt för stunden och få rensa tankarna.
Vet inte riktigt vad jag skall blogga om men känner för att skriva några rader här iaf.

Det är ganska mycket som händer mest hela tiden nu.
 helt sjuka grejer.
Vet inte riktigt vad jag skall säga om det faktiskt men ändå.
Vill inte gå in på något större här ute men känns som det händer saker överallt.

För någon dag sen fick jag veta en sak som jag vet kommer påverka min son en hel del.
Känns inget vidare då han kommer bli så ledsen och tankarna kommer väll sätta igång värre än vad dom redan håller på när han får veta. Stackars min lille gosse.

Men livet är inte lätt och det händer saker i livet som känns mer tuffa än andra. Visst skall min gosse ta sig igenom detta.
Men vet att det kommer ta hårt på han.

Man vill ju bara att ens barn skall må bra och slippa känna oro och så.

Ja ja nog om det....

Idag var jag och tim på redstarsbollen. Och tim hade roligt.
Hela hans klass var så duktiga...
Roligt att det anordnas sånt här för skolorna.
Och att alla kan vara med oavsett om man spelat förut eller om man spelar flitigt... Där är alla jämn lika ändå..

Har idag fått städat och plockat med... Tänk att barnen rör ner så fort.
Rent ca 30 min Oman har tur sen ligger det olika grejer på golven igen haha.
Bella är ju i en period då det är jätte skoj att byta kläder hela tiden...

Nej nu får det nog vara färdig skrivet för idag..... Hoppas ni haft en god dag och får en god vecka...

Satt nu och läste igenom mitt inlägg jag gjorde igår.
Säger bara ojoj så rörigt det blev.
Helt slut i skallen och det märktes på inlägget igår.

Men idag är en ny dag och den känns väll inte som det kommer bli en jätte bra dag . men något ska man väll få gjort.

Städa behövs alltid . Känner bara ingen ork alls. Tankarna är någon annanstans nu.
Förstår inte varför allt skall vara så konstigt.
Kan tycka att det bara skall vara lätt. Vilket det kan vara men istället skall det vara så omständligt. Suck.

Låt mig ta mig igenom detta och känna glädje igen.

Ibland är det gött att ha denna sida att kunna skriva av sig lite.
Synd dock att jag inte kan skriva av mig fullt ut. Men allt kan man inte skriva då andra läser. Där Turkiet tur att man har någon som man kan tjata av sig med.

Nu får jag ta hand om mina vilda barn för dom är ju i hög varv redan här och bråkar och gör allt dom inte får.

Dagen började med att allt vart så segt och dant och fortsatte änna så...
Men så satte jag på musik och det är så bara min tillflykts ort..
Älskar musik.... blev glad och upprymd direkt.
finns det något härligare än när man hör musiken strömma ur högtalarna och rätt i i ens själ.... UNDERBART....

Vart mycket nu...

Känner mig mentalt helt slut både psykiskt och fysiskt....

Men men har man kämpat hela sitt liv så skall man väll inte sluta nu... bara fortsätta och inte ge upp. Fast ibland man bara vill göra just det... Men det ligger inte i mig att ge upp Inte än......
Finns stunder som lyser upp ens sinne och det är dom som får en att orka en bit till hela tiden.

Can't you see I'm all cried out
I stand alone, no there's no doubt
I'm all cried out
I wanna know where, how and why.
I thought that I knew it all.
My mind has never been so clear
When its over no one seems to care.
I'd have to go now.
Ain't never gonna give up

Idag har inte vart en bra dag alls...
Har väll känt konstigt ett tag nu....
Försöker förstå och vara förstående osv men någonstans blir jag mest bara förvirrad och förstår inte alls och får inte något att gå ihop..
Snacka om att känna sig förvirrad...

 

Man tror man vet saker och vart allt har sin plats men så vips så vet man inte alls.
Så förvirrande att jag blir knäpp.. Men jag hänger i och försöker vara förstående och tålmodig osv men det bara biter en i A____T när man försöker..
Kommer väll bli en hemsk jäkla tid nu hur länge det nu blir veckor månader vem f_n vet. Kan ju hoppas det bara är dagar och att det blir en förändring... Men tror det är rent önsketänkande att äns tänka så...

Får säga att jag är en ganska öppen person för dom jag släpper nära inpå mig...
Blev äna så från när man var liten... Hade aldrig problem att öppna mig och prata med folk och lita på folk.
Detta med lita på folk har dock förändrats genom åren då många bara snackar sin skit och vill hugga en i ryggen . Men jag är ändå rätt öppen men inte många jag öppnar mig fullt ut till... Dom få som har den äran att få mig att öppna mig betyder otroligt mycket för mig.

Känner att jag inte kanske borde öppna mig alls men för mig är det väll lite ett sätt att orka... Man orkar inte bära på allt själv.
Men när man sen står själv så får man ju ändå bära allt själv så vad spelar det då för roll.

Om någon betyder något för mig så betyder den väldigt mycket för mig...
Jag släpper inte vem som helst så nära att små saker kan såra så hårt.
Men det finns dom i mitt liv som är så nära och helt ärligt är det bara jobbigt när jag inte förstår alls vad som händer... Mår ju bara skit dåligt av det. jag är ju en över tänkare... jag tänker och tänker vill hitta förklaringar osv till det jag tänker och varför jag tänker så osv gött krångligt att förklara...

Känner just för tillfället att jag vill vara en korsning av björn och struts... jag vill stoppa huvudet i sanden och gå i ide samtidigt .
jag orkar inte mycket mer.

Av allt konstigt som händer

Kan hända att jag känner allt lite värre idag för att igår var hampus 15 års dag...
För dagen igår kändes faktiskt helt okej var ganska glad konstigt nog.
Var så härligt att vara vid gravarna och bara dona i ordning. var längesedan jag bara kunde sitta där utan Stressa igenom det utan bara sitta och ta hand om den i min egen takt tänka mina saker och få vara där med dom som betyder så mycket i mitt hjärta...
för mycket stress i mitt liv tror jag.

Får jag göra om snart för det behövs mer blommor till mina änglar.

första åren var jag jätte ledsen på dagen. var extremt jobbig dag att ta tag i... nu sista åren så brukar det komma innan eller efter den 15 / 7.. mycket konstigt....

Sen har jag inte tjötat av mig sista tiden så kanske därför allt kokar över och inget går ihop...

Nu tänker jag inte spy ur mig mer denna gång...

Hampus
du lever i mitt hjärta
jag älskar dig
glömmer dig aldrig .
Känns som jag höll dig i min famn igår.
älskar dig så otroligt min ängel

Idag vart en jobbig dag... idag har nästan alla jag håller väldigt kära fällt tårar....

idag såg jag min pappa ledsen och mina söner...

en av dom jobbigaste dagarna faktiskt...
Man vill aldrig se någon man älskar så mycket vara ledsen...
Och min pappa ser man typ aldrig ledsen... Han har sin stolthet.
Och visar sig inte äns sårbar även om han är ledsen och nere...
tim blev så fullständigt ledsen att jag nästan aldrig sett han bli så ledsen som han blev... och min lilla neo .......

Kan inte sluta tänk på att om det funnits en gud som många tror varför gör han livet så orättvist och låter tråkiga saker hända.

vissa är vi mer olycks fåglar som bär allt för stor kvist än andra....
Vissa behöver bära mer och vara med om mer en andra...

själv så har dagen gått bra för mig och än har inte nedbrytet kommit över mig...men det kommer nog när det lugnar sig lite. tvivlar inte en sec på det.

////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////

jag visar mina känslor
jag öppnar mitt hjärta
känslan den svider
som kniven i min själ
försökte med allt
ville bara väl

////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////



Ta dig i kragen håll dig vaken på dagen
för allting går vidare men saknaden skaver
ingenting blir bättre av att bara gräva ner sig
kommer alltid bli varm i hela kroppen när jag ser dig

////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////
T;A
/////////

Warum ist es so, dass es so ist ... Leider, manchmal leben fühlt sich recht oft ungerecht. Wenn es einen Gott warum ist er nicht mehr menschlich und human?

////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////

God natt

 

Det finns dagar man inte kan resa sig upp
man är trött, man är sliten.
Det finns dagar då man inte kan säga någonting, man är
trött och livet passerar förbi

Ja satt här och börja fundera över detta med kärlek.
Tänk att det finns så mycket kärlek i människor.
Tänk att man faktiskt är mer älskad än man tror fast att man inte riktigt tänker på det....
Och när jag granskar mig själv så finns det så många jag verkligen älskar så mycket.

Man har ju kärlek att ge till så många som man inte riktigt tänker på.

som till ens:

Föräldrar/förälder
Barn
vänner
syskon
djur
folk man inte träffar så ofta bryr och älskar man med.

osv osv

Tänk att man går och bär på så mycket kärlek och jag är ju helt säker på att inte jag är den enda som gör det.

Trist tycker jag är att man inte säger och visar oftare till dom som faktiskt betyder något i ens liv att dom faktiskt betyder så mycket i ens liv.

Dom jag älskar tex gör mig så himla glad bara att dom är den dom är.
För mig känns det viktigt att dom runt mig vet hur mycket dom betyder för mig och att jag faktiskt älskar dom från mitt hjärta.

Jag kan inte säga att jag är bortskämd med att få avvlastning och en massa hjälp med det ena och det andra då jag inte har ett så stort nätverk som familj och sådär som jag hör att många andra har och nästan tar för givet...

Så när jag väl får hjälp eller sådär så betyder det så otroligt jätte mycket för mig.

För jag står så mycket själv i nästan allt...
Ser mig själv som en stark person som orkar mycket men som samtidigt är väldigt bräcklig.
Dock visar jag inte så ofta och till så många att jag faktisk är det...

Växte upp med att få extra skinn på näsan.
Växte upp att lära mig av mig själv att man måste vara hård och man inte får ge upp utan jag hade tron hela tiden att det kan ju bara bli bättre.
idag undrar man ju om det verkligen stämmer som man alltid tänkt.. För så mycket gör att det inte alls känns som det blir bättre
känner fortfarande att jag är med om så otroligt mycket och motgång efter motgång m.m men ändå vill jag inte ge upp och jag är inte redo känner jag alltid när jag känner att jag närmar mig en bristnings gräns... Jag vet ju att jag är hård hudad och jag vet att jag kan klara lite till för det är vad jag intalar mig själv hela tiden.
Så jag klättrat vidare tills den dagen kommer då muren bara kolapsar ihop... Vet att den dagen kommer komma om inte tempot i mitt liv lugnar ner sig...
Men jag skall vara öppen och ärlig med och säga att jag är samtidigt lite rädd för om det kommer för fort... vart där förut och det slutade ju inget vidare alls då och vill inte att det skall vara och kännas som det kändes då liksom.
Jag håller hoppet uppe att det kommer komma naturligt.
Sen hade det inte vart fel att faktiskt bara få andas ut ibland utan att ha allt på en hela tiden. Men det kommer inte hända så jag tar livet för vad det är och jag är iaf nöjd att jag har 3 otroligt fina barn och det enda jag vill ge är lycka till dom och framgång... jag vill bara mina barn skall ha det bättre och bättre förutsättningar än vad man själv haft.

Vilken bekräftelse för mig om jag lyckas motivera dom och få dom till ett bra vuxet liv... ingen skulle bli stoltare än jag om jag får dom att bli förstående sympatiska drivna vuxna som kan ta för sig våga vara den dom är osv....

ojoj nu spårade visst inlägget ut lite men jag har inget att dölja med det jag skriver.

inte många som igentligen vet vd som händer i mitt liv men dom få som vet är helt underbara människor som gör det jag precis vill... tar mig för den jag är.

Många och jag vet att det är många som har synpunkter över hur jag väljer att prioritera och vara och göra i mitt liv men hur mer skit snack jag hör får mig bara att tycka att det är dom som är patetiska som inte kan finna annat nöje än att snacka om hur jag lever mitt liv... jag gör det som är precis rätt för denna familj.
Sen klart jag vill så mycket mer men ibland är det inte så enkelt som många målar upp det för att vara.

Jag har lärt mig acceptera det för vad det är idag och kanske jag hoppas att en dag kommer det bli jätte bra med allting men vi alla kan inte få allt vi vill i världen..
Så därför hoppas jag bara mina barn får så mycket mer i livet än jag fått.

Jag har iaf fått det jag önskat sen jag var liten... en otrolig familj som är helt underbara barn fått bli mamma som sätter barnen före allt. klarar jag det största jobbet man kan få blir jag glad... så bara vänta och se om jag skall lyckas. man har ju mycket mot sig ändå. så inget skulle göra mig gladare om mina barn får ett bra liv som dom kommer trivas med och är lyckliga över.

tack och hej från mig nu har man fått skriva av sig och lättat hjärtat lite igen.

 

Kan inte förstå att folk skall tjöta hål i huvudet om hur man lever sitt liv.
Väljer inte varje vuxen person själv hur ens liv skall se ut och hur man väljer att leva sitt liv?
Kan för mitt liv inte förstå hur folk funkar...
Gå och tro att man kan bestämma hur en annan människa skall leva sitt liv och få det att låta som om dom kan bestämma hur man skall leva sitt liv. Och deras oförmåga att se hur situation är och ser ut. .. Nja fattar ärligt talat inte äns att folk orkar lägga sin energi på det.'
Sen tycker man att folk borde förstå att för varje tjöt pik yada yada så blir det bara motsatt effekt istället...
Önska personligen att det inte var så men precis så är det.
Klart att varensa jävel vill ha ett fel fritt liv som funkar precis som drömmen om ett perfekt liv skall vara... Men tyvärr så är ju inte verkligheten sådan. Alla har olika brister problem m.m
Så är det ju bara.

Jaja nog om detta

Idag så har vart en ganska go dag ändå...

Dagen började med att man gick upp tog barn till skolan och dagmamma..
När jag lämnat isabella så gick jag med en annan och pappa en bit sen gick jag en promenad sen hem åt frukost och sen plockade lite och sen var det iväg igen för att hämta neo i skolan vi gick mot pappa och hälsade på han en stund tills vi skulle hämta isabella. Påväg till affären som vi skulle gå till så blev neo så törstig att han sprang in till morfar för att dricka.... så vi gick in en stund till och bella och neo drack säkert upp en halv paket is te som morfar hade hemma haha :D törstiga barn var det. Sen gick vi iaf igen mot affären och då stöter vi på tims kompis som säger att han vill hem till oss vilket var okej men först till affären.
Köpte en kratta då det är så mycket löv här ute köpte med lite frukter och glass och gjorde en frukt sallad med glass til alla barnen. Sen gick vi ut och jag och bella krattade upp och samlade ihop alla löv. pojkarna lekte som tokar här ute. Sen hjälpte dom stora grabbarna till och bära bort. Så rara så.
Sen fick jag skicka hem kompisen och barnen fick äta och sen vart det i säng för dom.

Och nu sitter jag här och skriver av mig lite... lättar trycket som vanligt här ute. :D

Nu kanske det snart blir att försöka sova... Men vi vet ju hur det är med det... ha det gott iaf och hoppas ni fått er en go natt sömn...

P.S
ser fortfarande att det är några här inne och hälsar på... Ingen som är manad att tala om vilka ni är? Kan ju vara kul att veta vilka som är här inne och läser mina ner dalade inlägg haha
D.S

Idag fick jag mailat skolans rektor för att det hänt lite för mycket det sista i skolan.... får hoppas att det löser sig nu så det inte spårar ur där liksom.
Bara att vänta och se om det blir något gjort åt det eller om man måste gå vidare med detta.
Men kommer nog gå fint tror jag.

Annars är det som det är... lite för mycket kaos för tillfället och lite ensamt att stå själv i allt... Men Men idag har barnen vart så underbara och mysiga hjälpt mig och skött sig så gott så har vart en ganska så lätt härlig dag idag... Ingen skola ingen dagmamma så inget spring ut utan har bara fått mysa med barnen och tvättat alla sängkläder täcken och kuddar och så.

Stackars min lilla Isabella som börjar tycka det är så jobbigt att pappa är borta mycket... Ikväll fick hon ett riktigt gråt anfall efter pappa och bara grät ut vill vänta på pappa .... Hon ville inte lägga sig förens pappa kom hem... men men vad skall man göra när han inte är hemma. Christer ringde iaf och Bella fick pratat om allt möjligt med han och sen var det lite lättare att somna iaf...

Ne ni får ha en god dag

 

avslutar med en bilder på neos rum innan dom nya möblerna

 

Idag åkte jag och gumms till klädkällan. Fick allt köpt lite grejer. Fick bal köpt ett vinter ställ till min neo och regnkläder till han och Isabella. Neo fick även 2 tröjor och Bella fick 3 trosor 6 strumpor en långärmad klänning och leggings och en tröja. Till Tim köpte jag 3 tröjor 6 Kallingar 2 byxor. Fick köpt till mig själv 2 tröjor nagellack och schampo och balsam och 6 örngott. Och något mer. Höll budgett. På vägen hem fick ja köpt gympa skor till Tim med. Var en lyckad härlig dag idag. Tack gumman för att du tog med mig ut.

jag sitter här och tänker tillbaka på livet och vad man vart med om och vad som hände och ens val man gjort i livet osv...
Har senaste dagarna tänkt mycket på tiden då man var tonåring... Tänk vad mycket som hände på den tiden som var så händelserik...
Hände så mycket både tråkiga saker och roliga saker underbara saker och sorgliga saker.

Började 6an i Frändefors då vi flyttade dit från lilla edet den sommaren...
Minns att jag blev helt förkrossad när mina föräldrar sa att jag skulle sluta den skola jag gick i då och börja frändeskolan. Blev så ledsen att jag bara cyklade iväg... tyckte väll då att det redan var mycket bara att vi flyttat ifrån lilla edet där man hade sina vänner och min älsta bror och maria som betydde så himla mycket för en... på den tiden så betydde bara det man kände till så mycket... så var inget kul alls att byta skola kan jag tala om... men gick ändå ganska bra.... Det vart då jag började bli vän med E & S vilket vart gott det iaf att man fick några vänner. var väll lite det man var orolig med för... Men med dessa tjejer hängde jag med och vart vän med under hela Frändefors tiden Fick min lilla syster som gjorde hela mitt liv. Men så en dag när man vaknade efter att somnat där nere på soffan så gick man upp för att gå till sitt rum som låg innanför mina föräldrars rum där min syster och mor låg och sov. tänkte jag skulle gå och ta upp min lilla syster sätta mig med henne i en underbart härlig fotölj vi hade där. Men kommer inte mer en till dörr posten och känner att något är fel med min lillasyster som ligger brevid min mamma... var som en konstig känsla i hela rummt. Gick efter en stund fram till Blossom och ser att det värsta som kunde hända faktiskt hänt...Hon andades inte. Jag knuffade på min mamma som inte riktigt vaknade till utan jag bara skrek till henne att Blossom andas inte. Hon höll på vakna och sa gå ner till pappa innan hon äns själv förstått vad som hänt. Jag sprang ner till pappa i ilande fart och vröla hon andas inte hon andas inte... Min pappa säger va vadå inte andas.... då hör man dundrandet i trappen det är mamma som kommer i ilande fart och skriker detsamma. pappa får panik försöker att rädda henne genom att blåsa lätt luft i henne... man hör bara ett litet pipande ljud och jag tror att Blossom börjar leva igen men det var bara pappas luft som kom ut igen... allt gick så fort och den lilla sec ja hörde pipet trodde jag... phuuuu hon lever... ambulansen kommer och plockar in Blossom i ambulansen och jag säger skall ni inte stöta henne ni får ju göra något och dom säger till oss alla att det är försent och att det går inte göra något. Jag satt fram i ambulansen helt chockad och sen kom floderna... Min lilla syster som jag älskade av hela mitt hjärta hade gått bort och skulle aldrig mer komma tillbaka... jag skulle aldrig mer få se hennes vackra ögon titta på mig och aldrig mer höra henne igen.... Detta var så fruktansvärt att gå igenom.

Tiden gick och man gick i skolan och det blev väll aldrig normalt igen men man började leva på iaf...
1997
Var året jag träffade min första riktiga tonårs kärlek.
vi var helt galet betuttade i varande... gjorde typ allt ihop. Var med varandra nästan varje dag. Han blev min bästa vän. vi förlovade oss 1998 och sen 1999 fick vi en liten döfödd gosse Hampus. Höll graviditeten med hampus helig gjorde vi båda 2 bara några få vänner som visste om det... vi var helt enkelt för rädda att berätta det... Jag har min anledning till att jag inte berättade det... Men tänker inte äns skriva varför men tillslut fick dom ju veta om det och pappa trodde inte alls jag var det. Förens han såg min mage... Hade legat inne i mitt rum hela natten och kl 03 på natten vaknade jag av att jag hade så ont i min mage och förstod inte riktigt varför jag hade så ont. försökte allt för att få bort smärtan... på morgonen kunde jag inte hålla det hemligt längre... fick ropa in min mamma när jag samlat mod för det och var tvungen att berätta att jag var med barn. fick min mamma en chock... jo tack hon som alla andra. varken mina föräldrar misstänkte detta och inte heller anders föräldrar... blev att vi åkte in till näl dom gjorde ultralud och dom säger att dom ser ett foster men inga hjärtljud... min mamma börjar storgråta jag rusar mot toa för att spy. blev uppkörd till förlossningen. pappa ringde som en blå dåre för att få tag i anders som var ute i borås eller något tror jag med sin pappa... fick tillslut tag på dom... anders kommer till mig vi tog oss igenom det fick vårat lilla underverk Hampus kristoffer andersson åhlander.
Var bara 15 år gammal när jag födde hampus... Var helt klart tufft att gå igenom . kändes som jag och anders var starkare en ever men kanske vi inte var tillräckligt starka för i december samma år blev det slut,

Men minnet jag har är att vi var taightare en ever dom åren och vi var med om så himla mycket och att vi alltid har vårat band till hampus ihop... Ingen kan förstå det jag känner mer en han.. var ju bara jkag och han som hade vetskapen om att vi väntade hampus och känslan när vi födde han och när vi hade våra dagar på sjukhuset med han innan vi åkt hem. Anders var bästa stödet när vi kom hem. hade inte klarat av det att förlora en liten unge till fast Blossom bara var min syster om jag inte då haft anders.

idag är och förblir hampus min först födde som jag ser i mina tankar. Som jag pratar med mina barn om att han är deras bror...
Och jag vet att jag alltid kan vända mig till anders om det blir för mycket i mina tankar gällande hampus. Bara att prata minnen om hampus med han gör att det känns lättare. Även om det inte är ofta...

Är en massa som jag inte skrivit här men dessa år i mitt liv var helt klart omtumlande... Hände så mycket som satte sina spår i mitt hjärta för evigt...

vill avsluta detta inlägg med att jag är så glad att jag idag har 3 helt underbara barn och att jag älskar er alla som jag älskar som betyder något i mitt liv.