xendra

Ja som många av er säkert vet nu så har jag och barnen flyttat och bor själva . Alltså jag och Christer gick isär för en tid sen.
Jag och barnen har det bra. Trivs ändå bra i vårt nya hem. Men klart vi alla saknar vårt gamla hem. Vi alla trivdes så bra där.
Har vart en ganska så tuff tid som vart. Både att få till allt med lägenhet och ekonomi papper hit och dit skola osv. Men nu äntligen så börjar det lossna litegrann. Men självklart i denna process så kommer ett skott rakt ner från himlen som vi måste ta tag i. Lite stötigt då det inte skall vara nödvändigt något av det men vad säger man. Har man inget val så har man inte. Hoppas det löser sig med.

-------------------------------------------------------------------------------

Senaste veckan har vart riktigt skit. Började i helgen då jag fick åka till akuten och är fortfarande dålig. Sen på måndagen blev det bara för mycket i mig. Blev enormt ledsen. Fick ringt kära Veronika som hörde direkt att det nye vart en bra dag för mig. Hon har vart en pärla och är alltid det för den delen...
Kände bara att jag bröt ihop totalt. Sen har bara resten av veckan vart tuff som fn.
Först idag som jag lite försökt att vara på en annan plats. Så idag fick jag åkt och handlat lite och köpt en dvd och film så gjorde mys med barnen idag. Var uppskattat. Var så längesedan vi hade det.

–----------------------------------------------------------_____

Tänk vad livet för med sig.

Känslor som går upp och ner hit och dit.
Aldrig kan det bara få bara lugnt skönt och härligt.
Alltid skall det vara något som inte skall funka.
Hatar att saker händer som man inte öns är beredd på och som kommer som pilar i hjärtat.
Men är det något man lärt sig av att haft en tuff uppväxt så är det att man inte ger upp man kämpar så mycket som krävs. Hr jobbigt det än må kännas. Och så länge jag är mor så är det min plikt att kämpa och inte ge upp. Där får jag ändå säga att jag vet att det är lite jävlarenamma i en. Måste vara det.
Så många ggr man bara känt att man inte orkar mer så finna det alltid lite klös till att ge..

Lite för sent att blogga känner jag. Får inte riktigt till något inlägg.

Hoppas så mitt liv kan bli lite lugnt och att man kan få njuta av luckan att vara lycklig.

Nej just nu är det tufft i min skalle som känns som den går i bitar men man får hålla hoppet uppe och hoppas.

Ni får ursäkta det röriga inlägget men brukar väll mest bara bli rörigt.