Ibland känns det bra besvärligt att älska så många som man gör. man blir ju bara besviken.. vad mycket lättare mycket hade känns om man bara älskade sina barn och inga andra... Känns som livet hade vart lite lättare många ggr då. Fast realistiskt så är det ju ej så. Sista veckorna för mig har vart ganska jobbiga nu i sommar och nu blev ju inget alls bättre direkt. snarare värre. Men jag tar mig väll igenom det precis som jag tar mig igenom allt annat jag tagit mig igenom i livet hittils. Vägen känns bara trögare på vissa ställen. Vill bara slappna av och ha det gott och problem fritt någon gång och inte låta andra bara trampa på en. För det är precis hur det känns. Folk vet att man gör allt för dom och att man bara vill ha något litet tillbaka när man själv ger av sig själv hela tiden men icke. trampa trampa trampa är precis det som känns rätt tydligen hela tiden. varför bry sig och prioritera något annat. Jag låter helt säkert skit omogen osv men går och bär för mycket nu... bägaren rann över igår och det har blivit för mö för mig nu. slut pläddring på detta inlägg är med andra ord att jag bryr mig för mycket om allt och andra Medans det tydligen inte är ömsesidigt. Det går bara åt ett håll och det är jag som lägger kraft möda tid på saker som andra inte bryr sig ett skit om. ha det gott och hoppas natten varit god för det har den icke här då man haft sömn brist pga allt stoj i skallen. Hoppas på att vara mer possetiv och glad om några timmar då jag ojjjjat klart mig och biter i det lilla sura äpplet och fortsätter med mitt liv. För ge upp finns tydligen inte i mig på detta vis iaf. Man tar skiten mår skit och sen går vidare och inser att världen och dess människor är inte som det skall vara utan vi lever i en mycket komplex värld med mycket ego och för lite sympati och förståelse.. alla sköter sitt och skiter i andra. Spelar ingen roll vad man gör för andra så får man inget tillbaks på något vis ändå.
