Upprörd
ja jag är upprörd och jag är förbannad.
Det skall inte vara såhär.
Det är inte rätt och det är rent sagt farligt.
Ingen som helst respekt för någon eller något
i detta.
Blir så trött på detta.
Hur kan man vara så ego att man inte kan bry sig längre än sin egen näsa
sticker ut.
Jag fattar det inte.
Kommer tyvärr bara gå tills det stupar och det händer något jätte allvarligt.
Men bryr man sig äns då? :S
Känner igentligen att jag inte äns vill bry mig men jag gör ju det.
Han har för mycket ouppklarat. För mycket i sin "historia" är ju därför
detta händer. Är u därför han hela tiden försöker hjälpa till försöker hela tiden
vara till lags men tar sig själv i sista hand hela jävla tiden.
Och vart leder det... till orespekt och utnyttjande.
Men han kan inte se detta själv fast han ser otacksdamheten så tror han hela
tiden att kanske denna gång han blir uppskattad för det han offrar sig för att göra.
Sen att det är hälsan han offrar so be it.
Så ävla kasst att folk så nära en kan skada en så hårt.
Är ju så man blir förbannad.
Är ju inte första gången som allt läggs åt sidan för
just denna.
Och aldrig aldrig aldrig blir det bra utan det blir bara tråkiga
komentarer och tråkiga hotelser m.m
Ändå är det varje gång som han tror han skall få någon
uppskattning men NEJ aldrig. Alltid bara otacksamhet.
Ja vet hur jag har växt upp jag vet min "historia" varför jag
blev som jag blev.
Jag tog mig i kragen tog mig ur det för det är något man kan må skit över hela
sitt liv något man kan älta i evigheter för att man sörjer såklart mycket.
Svårt för en att komma till det stadiet i livet.
Ofta kan det spåra ur istället.
Det ja undrar är igentligen hur är hans historia?
vad faaan hände igentligen?
hur kan det komma sig att en har sån hård kontroll
i alla lägen och man är fortfarande i sökandet efter något av dessa.
Om ändå någon annan någon gång kunde ta allvaret i det om händer istället
för att bara sticka huvudet i sanden som det verkar gjorts hela livet.
Hur långt skall det behöva gå.
Ärligt så orkar ag knappt med att se det som händer längre.
man är ju ändå någons barn syskon förälder släkting över lag.
Och ändå händer det här.
Folk bara tittar men sammtidigt blundar och bara låter saker hända
utan att igentligen bry sig om vad det är som händer.
Mycket skit händer här i världen och man ser det men på något vis blundar iaf.
Det är inte rätt. Skaffa ryggrad stå upp för era nära och kära som på
något sätt är utsatt.
Ibland är inte ensam så stark som man tror .
Jag vet att ensam kan vara jäkligt tufft.
Sen kan man om man vill men man behöver stöd och
kärlek från dom som är en nära.
Mycket viktigt annars går det aldrig att försöka vara stark.
Hur kan man bara titta på vad som händer och inget göra.
Hur rädd får man lov att vara.
-----------------------------------
Detta som hänt under alla år
och det som händer gör mig
så ont i mitt hjärta. Att se att
höra att veta.
När man kommit förbi sitt eget
hinder skall andras hinder börja.
------------------------------------
Ja tänker på min familj med. mina barn skall aldrig behöva lida.
Men det är ju så det kommer bli i slutet.
pga det som händer som vissa bara skiter i.
att man inte skämms.
Det skall inte vara såhär.
Det är inte rätt och det är rent sagt farligt.
Ingen som helst respekt för någon eller något
i detta.
Blir så trött på detta.
Hur kan man vara så ego att man inte kan bry sig längre än sin egen näsa
sticker ut.
Jag fattar det inte.
Kommer tyvärr bara gå tills det stupar och det händer något jätte allvarligt.
Men bryr man sig äns då? :S
Känner igentligen att jag inte äns vill bry mig men jag gör ju det.
Han har för mycket ouppklarat. För mycket i sin "historia" är ju därför
detta händer. Är u därför han hela tiden försöker hjälpa till försöker hela tiden
vara till lags men tar sig själv i sista hand hela jävla tiden.
Och vart leder det... till orespekt och utnyttjande.
Men han kan inte se detta själv fast han ser otacksdamheten så tror han hela
tiden att kanske denna gång han blir uppskattad för det han offrar sig för att göra.
Sen att det är hälsan han offrar so be it.
Så ävla kasst att folk så nära en kan skada en så hårt.
Är ju så man blir förbannad.
Är ju inte första gången som allt läggs åt sidan för
just denna.
Och aldrig aldrig aldrig blir det bra utan det blir bara tråkiga
komentarer och tråkiga hotelser m.m
Ändå är det varje gång som han tror han skall få någon
uppskattning men NEJ aldrig. Alltid bara otacksamhet.
Ja vet hur jag har växt upp jag vet min "historia" varför jag
blev som jag blev.
Jag tog mig i kragen tog mig ur det för det är något man kan må skit över hela
sitt liv något man kan älta i evigheter för att man sörjer såklart mycket.
Svårt för en att komma till det stadiet i livet.
Ofta kan det spåra ur istället.
Det ja undrar är igentligen hur är hans historia?
vad faaan hände igentligen?
hur kan det komma sig att en har sån hård kontroll
i alla lägen och man är fortfarande i sökandet efter något av dessa.
Om ändå någon annan någon gång kunde ta allvaret i det om händer istället
för att bara sticka huvudet i sanden som det verkar gjorts hela livet.
Hur långt skall det behöva gå.
Ärligt så orkar ag knappt med att se det som händer längre.
man är ju ändå någons barn syskon förälder släkting över lag.
Och ändå händer det här.
Folk bara tittar men sammtidigt blundar och bara låter saker hända
utan att igentligen bry sig om vad det är som händer.
Mycket skit händer här i världen och man ser det men på något vis blundar iaf.
Det är inte rätt. Skaffa ryggrad stå upp för era nära och kära som på
något sätt är utsatt.
Ibland är inte ensam så stark som man tror .
Jag vet att ensam kan vara jäkligt tufft.
Sen kan man om man vill men man behöver stöd och
kärlek från dom som är en nära.
Mycket viktigt annars går det aldrig att försöka vara stark.
Hur kan man bara titta på vad som händer och inget göra.
Hur rädd får man lov att vara.
-----------------------------------
Detta som hänt under alla år
och det som händer gör mig
så ont i mitt hjärta. Att se att
höra att veta.
När man kommit förbi sitt eget
hinder skall andras hinder börja.
------------------------------------
Ja tänker på min familj med. mina barn skall aldrig behöva lida.
Men det är ju så det kommer bli i slutet.
pga det som händer som vissa bara skiter i.
att man inte skämms.
Kommentarer
Trackback
