xendra

hej hej

idag har vart en riktig skit dag för mig..
mått så jäkla dåligt så det har vart helt sjukt asså.
kan inte äns fatta själv att jag mått såhär idag.
känner helt klart det börjar bli för mkt för mig.
gränsen var väll ändå när jag såg att vi skulle vart på ul idag
inte för att det fanns någon möjlighet enligt vissa att gått på det men
jag nådde min absoluta gräns jag började stört gråta .
känner att det är så himla mkt runt mig nu + negativa personer
+stress och en jäkla massa oro och inte prata om allt som bara skall gå fel med precis
ALLT.
mödravården är helt fuckt upp här i thn eller m det bara är barnmorskan jag har
kan jag inte svara på grymt besviken på det..
sen folk som kommer och säger dom mest sjuka grejer på dom mest sjuka sätt till mig.
sen att det inte finns någon förståelse från vissa att man kan må som man gör.
som idag har bara vart för mkt... vart så himla ledsen vet inte hur mkt av det som har med att jag
är gravid och göra och hur mkt som bara handlar om mina känslor / besvikelser osv
osv
osv

sen kan man tro att folk har förståelse och sympati och vet vad sympati är men gud vad jag är
förvånad på folk och fä angående detta asså.
Många folk är mer ego än man kan tro faktiskt.
fast jag inte vill tro det egentligen så blir det bara mer och mer klart för mig
att folk bryr sig inte alls och har ingen sympati... dom flesta går bara på vad som gynnar dom och vad som passar dom bäst.
som tex varför skall man bry sig att lilla bebisen i magen min skall klara sig.
när på något annat sätt något gynnar dom om man bara skulle skita i den.

vet helt klart att jag är lite för öppen här nu men vet inte hur jag skall dila med alla känslor besvikelser fördommar skitprat. osv och samtidigt har man vardagen och stressen över bebisens mående att tänka på .
är bara för mkt med allt nu...

så om någon av er vet hur man varvar ner när man själv känner att man håller på gå sönder för allt går så fort för fort osv så är jag öppen för dessa förslag.
för jag pallar inte av att må och känna såhär länge till.
en annan står och trampar och trampar för fulla muggar men sjunker gör jag hela tiden.
hur mkt jag än försöker kämpa mot allt...

har gått igenom en hel del förr och har aldrig haft problem i att vara stark egentligen om jag måste
men nu känns det nästan som jag inte orkar mer.
fast jag inte vill annat än att orka.

känns som det är för mkt och för spritt.
det är helt enkelt för tungt just nu.

vill bara må bra och vara stark för mina barns skull
och för mig och för bebisen.
undrar just om jag förlåter mig själv om det händer bebben något.
vet inte om jag skulle orka att förlora ett barn till.

känner mig helt värdelös som missat ul idag.
tror hon i reseptionen kan kanske ha gett mig tid fel vecka för det skall vara var 2 vecka och
det var ju inte längesedan man var där så hoppas iaf på det .
vill inte det skall hända bebisen något .
älskar alla mina barn älskar att vara mamma .
fattar inte äns att jag missa denna tid.
ALDRIG missat en enda tid  för ul eller blodbyte med mina andra barn så därför
känner jag mig idag så värdelös som missa med denna lilla .
om något händer vet jag att det är mitt fel.
om inte stressen läggs ner om allt annat så kommer jag bara lägga ner allt annat
och bara koncentrera mig på mina barn och bebisen i magen för dom måste alla må bra
det är så viktigt. inget är värt mer än att pojkarna och bebisen mår bra ...