Blodbytet
Hej hej
idag är jag helt slut efter gårdagen.
var på sjukhuset nästan hela dagen.
fick iaf blodbytet gjort på bebben.
var för riskabelt för bebisen och mig att sövas nu tydligen.
vet inte riktigt varför så dom fick göra det
när jag var vaken vilket var så läskigt.
dom verkligen högg in den långa nålen i magen på mig
för bebben rörde sig så mkt hela tiden så det var svårt för dom
att göra blodbytet . men så fort den låg lite still så högg hon in denna långa stora nål :S
jag erkänner jag blev så ledsen och rädd .
var jätte hemskt.
och detta skall man göra igen om ca 2 veckor :(
men vad gör man inte för bebisen skall klara sig.
gör allt för mina barn . detta med även om det är jätte läskigt hemskt och
man går med en ständig oro och rädsla inom sig.
är så värt det i slut ändan.
då man får sitt lilla barn .
blir varm inom mig bara av att se mina söner.
dom hade en kamp i min mage och idag mår dom hur bra och fint som helst
vilket är helt underbart att se.
min oro rädsla smärta osv var så värt det.
jag har fina friska barn..
om bara läkarna visste hur tacksam man är till dom för det dom gör för mina barn.
är dom jätte tacksamma även om man bara vill skrika på dom när dom hugger en nål i
magen på en hehe dom gör ju det för vår bebis skull.
är glad att jag lever på denna tid för hade jag inte gjort detta så hade jag vart barnlös .
hade inte kunna få några barn.
när vi kom hem så sprang neo och skrek
mamma mamma mamma och gav mig en så stooooor kram och puss... var verkligen härligt ..
tim var hos grann pojken.
när han kom in och såg mig sa han med mamma mamma vart är den nya bebisen vart är den nya bebisen..
han var så ivrig att se bebisen han trode jag skulle ha med mig hem...
fick ju säga att vi inte skulle komma hem med en bebis han blev lite besviken han ville ju se våran lilla baby.
jag fick säga till tim att du visste ju vad vi skulle göra på sjukhuset. minns du inte det... jo byta blod. men han hgoppades vi skulle komma hem med bebisen.
känner nu att om detta kommer ta hårt på mig.
sista tiden och göra blodbyte var andra vecka .. det är verkligen inte lätt för en.
så rädd och nervös som jag blir varje gång.
men sen skall jag ju få min lilla "flicka "som är frisk och fin.
christer var jätte bra stöd . han klappade och tryckte sitt ansikte mot mitt och tröstade mig och lugnade mig.
klappade mig i håret..
känndes jätte bra fast jag knappt kunde höra det han sa för man var så ledsen /livrädd.
tror jag fick en chock att hon äna högg in nålen.
trode hon skulle föra in den sakta.
så blev lite panikslagen och rädd...
men christer vet vad som betyder något han sa massa fina saker och mycket tänk på barnen där hemma dom får mig alltid glad bara tanken att tänka på mina underbara barn får mig att känna mig lugnare .
men visst var det svårt att tänka på något annat än det som hände hon högg en lång tjock nål rätt i magen på mig och man var ju rädd att bebisen inte skulle ligga still så den skulle bli stucken under på fyllningen av blodet.
För hon var ju så vild där inne under ingreppet.
men nu är jag hemma och jag får försöka att slappna av iaf fram tills nästa gång...
får hoppas dom kan göra så man får sövas längre fram för detta kommer bli tufft om man skall göra detta vaken var andra ecka fram tills den skall komma.
nu gick ju detta rätt fort nu när bebben är så liten och det tar ju längre tid och större ingrepp när den är större så det blir väll så sen när den blir lite större att man får sova under tiden dom gör det.
bebisen väger nu 827 gram .. så liten är den fast det känns som den är stor stark liten bebis.
som ligger där inne och myser i magen.
idag är jag helt slut efter gårdagen.
var på sjukhuset nästan hela dagen.
fick iaf blodbytet gjort på bebben.
var för riskabelt för bebisen och mig att sövas nu tydligen.
vet inte riktigt varför så dom fick göra det
när jag var vaken vilket var så läskigt.
dom verkligen högg in den långa nålen i magen på mig
för bebben rörde sig så mkt hela tiden så det var svårt för dom
att göra blodbytet . men så fort den låg lite still så högg hon in denna långa stora nål :S
jag erkänner jag blev så ledsen och rädd .
var jätte hemskt.
och detta skall man göra igen om ca 2 veckor :(
men vad gör man inte för bebisen skall klara sig.
gör allt för mina barn . detta med även om det är jätte läskigt hemskt och
man går med en ständig oro och rädsla inom sig.
är så värt det i slut ändan.
då man får sitt lilla barn .
blir varm inom mig bara av att se mina söner.
dom hade en kamp i min mage och idag mår dom hur bra och fint som helst
vilket är helt underbart att se.
min oro rädsla smärta osv var så värt det.
jag har fina friska barn..
om bara läkarna visste hur tacksam man är till dom för det dom gör för mina barn.
är dom jätte tacksamma även om man bara vill skrika på dom när dom hugger en nål i
magen på en hehe dom gör ju det för vår bebis skull.
är glad att jag lever på denna tid för hade jag inte gjort detta så hade jag vart barnlös .
hade inte kunna få några barn.
när vi kom hem så sprang neo och skrek
mamma mamma mamma och gav mig en så stooooor kram och puss... var verkligen härligt ..
tim var hos grann pojken.
när han kom in och såg mig sa han med mamma mamma vart är den nya bebisen vart är den nya bebisen..
han var så ivrig att se bebisen han trode jag skulle ha med mig hem...
fick ju säga att vi inte skulle komma hem med en bebis han blev lite besviken han ville ju se våran lilla baby.
jag fick säga till tim att du visste ju vad vi skulle göra på sjukhuset. minns du inte det... jo byta blod. men han hgoppades vi skulle komma hem med bebisen.
känner nu att om detta kommer ta hårt på mig.
sista tiden och göra blodbyte var andra vecka .. det är verkligen inte lätt för en.
så rädd och nervös som jag blir varje gång.
men sen skall jag ju få min lilla "flicka "som är frisk och fin.
christer var jätte bra stöd . han klappade och tryckte sitt ansikte mot mitt och tröstade mig och lugnade mig.
klappade mig i håret..
känndes jätte bra fast jag knappt kunde höra det han sa för man var så ledsen /livrädd.
tror jag fick en chock att hon äna högg in nålen.
trode hon skulle föra in den sakta.
så blev lite panikslagen och rädd...
men christer vet vad som betyder något han sa massa fina saker och mycket tänk på barnen där hemma dom får mig alltid glad bara tanken att tänka på mina underbara barn får mig att känna mig lugnare .
men visst var det svårt att tänka på något annat än det som hände hon högg en lång tjock nål rätt i magen på mig och man var ju rädd att bebisen inte skulle ligga still så den skulle bli stucken under på fyllningen av blodet.
För hon var ju så vild där inne under ingreppet.
men nu är jag hemma och jag får försöka att slappna av iaf fram tills nästa gång...
får hoppas dom kan göra så man får sövas längre fram för detta kommer bli tufft om man skall göra detta vaken var andra ecka fram tills den skall komma.
nu gick ju detta rätt fort nu när bebben är så liten och det tar ju längre tid och större ingrepp när den är större så det blir väll så sen när den blir lite större att man får sova under tiden dom gör det.
bebisen väger nu 827 gram .. så liten är den fast det känns som den är stor stark liten bebis.
som ligger där inne och myser i magen.
Kommentarer
Trackback
