xendra

Barn behöver mycket kärlek men också tydliga gränser.

Barn behöver hjälp med att förstå och lära sig att "här går gränsen och nu måste jag hejda mig".

Ett barn på fyra eller fem år, som vet var gränsen går är ett tryggt barn. Vissa barn känner inte sina gränser och vill gärna provocera i ibland lite desperata försök att få någon att säga "Nej! Nu får det vara nog!".

Hur kan du som förälder lära ditt barn var gränserna går? Genom att tala om för ditt barn i ord och handling att "Varje gång du gör så här måste jag stoppa dig, tills du klarar av att hejda dig själv".

Att gradvis sätta gränser

Att börja sätta gränser kan vara en svår uppgift för många föräldrar. De första sex månaderna behöver barnet bara massor av kärlek och omsorg. När barnet sedan börjar kunna krypa, dra sig upp till stående och sedan börjar gå, inträder en helt ny fas. Barnet behöver skyddas för faror och i den här åldern handlar det mest om handgripliga insatser, dvs att lyfta bort barnet eller flytta undan den kanske åtråvärda men farliga saken. Samtidig kan man säga till barnet: "Nej, den får du inte röra", men barnet förstår ännu inte innebörden.

Det är viktigt att den vuxna ser sig som en vägledare och visar såväl tålamod som tolerans under den tid barnet börjar förstå vad det får och inte får göra. Det krävs mognad av den vuxne att kunna distansera sig och överblicka situationen. Små barn gör oftast "förbjudna" saker av nyfikenhet inte av illvilja och barnet får inte uppleva sig som förskjutet av föräldern. Barnet måste känna att mamma och pappa tycker om mig fast jag gör fel ibland. Diskutera med varandra som föräldrar vilka gränser som är viktiga och försök undvika att det blir för många NEJ.

• Alla i familjen ska trivas, en del saker måste föräldrar bestämma, men en del beslut kan barnen vara delaktiga i. Det är bra att bestämma i förväg vad som är förhandlingsbart. Säkerhet är t.ex. inte en förhandlingsbar fråga. När du väl har klargjort detta, är det lättare att fastställa klara regler och konsekvenser och att vara bestämd och konsekvent.
  
• När det gäller förhandlingsbara frågor, spara dina krafter till viktigare saker. Alltför många NEJ skapar ingen bra stämning. Föräldrar är inte mer än människor och är ibland trötta eller irriterade. Var medveten om dina känslor och försök bryta upptrappningen av konflikten i tid.
  
• Var lugn men bestämd. Om det är möjligt, var konsekvent. Om det inte är möjligt, var inte alltför påstridig. Barnet lär sig konfliktlösning med dig som förebild.
  
• När ni båda har lugnat ner er efter ett bråk sätt er ner tillsammans och kom nära varandra igen. Förklara varför du gjorde som du gjorde. Om ditt barn är fyra år eller äldre, försök att prata om hur barnet nästa gång kan bidra till att konflikten inte trappas upp. I all barnuppfostran är det viktigt att visa barnet respekt och aldrig kränka barnet.>
  
• Det hjälper att titta på orsakerna bakom ditt barns beteende om det upprepas. Fråga dig själv, "Vad försöker mitt barn säga?". I vissa fall är beteendet normalt. Det är t.ex. vanligt att fyra- till femåringar ljuger. Barnen har svårt att skilja på verklighet och fantasi och att ljuga kan vara en del i ett önsketänkande. Att skilja på vad som är mitt och ditt kan också vara svårt. Nästan alla barn har "lånat" något eller snattat någon gång. I dessa lägen måste du naturligtvis hjälpa barnet att återlämna saken och förklara att man inte får ta saker från andra. Men överreagera inte och misstolka inte barnets motiv. Att hjälpa barnet att sätta ord på handlingen är oftast mycket effektivt. Om barnet ljugit kan du kanske säga: "Jag vet att du vill att det ska vara sant och jag önskar också att det var så. Men både du och jag vet bättre."
  
• När det är över, väg upp allt det negativa med något riktigt positivt: "Det känns så skönt att vi har klarat av detta så att vi kan vara nära varandra igen. Jag tycker inte om att vara arg på dig."
  
• Kom framför allt ihåg att ditt sätt att hantera konflikter är vägledande för barnets sätt att lösa konflikter. Det är ett stort ansvar.